Hälso- och sjukvård som motsvarar den sökandes särskilda behov bör tillhandahållas i enlighet med nationell praxis. Medlemsstaterna ska sörja för nödvändig läkarhjälp eller annan hjälp för sökande med särskilda mottagandebehov, inklusive lämplig psykisk vård när det behövs (artikel 19.2 i det omarbetade direktivet 2013/33/EU).