Det här avsnittet handlar om avslutandet av asylförfarandets första instans. Här vill vi påpeka att personens särskilda behov kan fortsätta vara relevanta även efter detta avslutande. Behoven bör därför meddelas övriga relevanta aktörer, beroende på resultatet av förfarandet och på nationell praxis.

Varje sökande ska ges praktisk möjlighet att lägga fram sin ansökan om internationellt skydd. Den muntliga utredningen är i de flesta fall den sökandes främsta möjlighet att göra det. När det gäller sökande med särskilda behov, kan det behövas särskilda förfarandegarantier för att denna rättighet ska kunna garanteras. De principer som anges nedan gäller för den muntliga utredningen och för all annan interaktion med den sökande.

För mer fullständig vägledning om den muntliga utredningen kan den ansvariga handläggaren använda EASO Practical Guide: Personal Interview.

Medlemsstaterna ska se till att en person som har ansökt om internationellt skydd har en faktisk möjlighet att lämna in sin ansökan så snart som möjligt. Inlämningen av ansökan är den formella starten på asylförfarandet. 

Avsnittet om mottagningsstöd handlar om att skapa goda mottagningsförhållanden, bland annat tillgång till lämpligt boende, hälso- och sjukvård, psykisk vård och andra relevanta stödtjänster beroende på den sökandes särskilda behov.

Det är ofta i samband med mottagandet som den sökandes särskilda behov är lättast att identifiera. Det är viktigt att se till att informationen om den identifiering och bedömning av särskilda behov som görs i samband med mottagandet förmedlas till de myndigheter som ansvarar för asylförfarandet.

I den här fasen meddelar personen myndigheterna att han eller hon vill ansöka om internationellt skydd. Registrering och inlämning av ansökan kanske inte sker i den här fasen, beroende på nationell praxis och på om ansökan görs till den behöriga myndigheten eller inte.